Jag vet inte om jag vågar erkänna hur klantig jag var just. Jag har kite smått brådis till jobbet och kom iväg någon minut för sen men så klart ska jag glömma kvar väskan på bussen då jag väl tagit mig en bit, jag kommer på det då jag hunnit gå ner för trapporna till tunnelbanan. Jag ska lägga SLkortet i väskan som inte hänger på min axel. Gissa om jag får panik och eftersom att ingen är hemma just nu utan befinner sig i Gälve så skulle jag inte heller ta mig in i vår lägenhet om jag inte haft nycklarna som befann sig i väskan. Jag grips av panik och springer som aldrig förr upp för trapporna och in i en buss som jag bara gissar kan vara den jag åkt hit med. Jaaa!!! Där låg den fint och bekvämt på ett säte. Vilken ren tur! Bussföraren frågade då han såg mig, har du glömt något? Han såg paniken i mina ögon. Men då han sa ja men kolla där bak så kändes det som att van kände igen mig. Men som sagt så låg den där och jag sitter nu här MED min väska och njuter av det fina vädret genom rutorna på tåget. Jag lär inge komma allt för tidigt till jobbet men jag har min anledning fast det var mitt egna fel. Jag vet att jag tog av mig väskan och satt och störde mig på några ungar som sprang omkring i bussen och skrek. Dom vad små och hade ingen vuxen med sig. Kära små vänner, hur kan dom låta sina småbarn åka själv så där. Jag får väl inse att alla inte är likadana och att alla inte handlar på samma vis som en annan. Som sagt så sitter jag och njuter men det jade inte skadat om jag hade haft en kaffe i min vänsterhand. Imorgon ska jag ta en liten liten runda på stan. En riktigt liten, jag ska bara in på en affär. Sedan ska jag hem och avnjuta en stor kopp te, ansiktsmask, ett bad och film på samma gång.